Information från SLU, institutionen för ekologi, Uppsala
Kontakt: Stig Larsson
Tel: 018-67 25 69

Tallprocessionsspinnaren Thaumetopoea pinivora (Notodontidae) har sedan länge haft en stabil förekomst på Sudret söder om Burgsvik på sydligaste Gotland. Under senare år har populationen ökat i täthet. Larverna lever i grupp och det svenska namnet syftar på de processioner som larverna formerar när de vandrar mellan födoställen, eller när de söker plats för förpuppning. Larverna lever uteslutande på tall och ger ifrån sig mikroskopiska hår (setae) som kan orsaka allvarliga allergier hos människor (se bild nedan)

Klicka på bilderna nedan för att se dem förstorade.


Utvecklingen tar två år. Den vuxna fjärilen kläcker från puppor i marken i mitten – slutet av juli. Övre bilden hane, undre bilden hona. Foto från Naturhistoriska riksmuseet

Äggen läggs i grupper på tallbarren och övervintrar. Foto: Stig Larsson
Larverna kläcks från äggen i slutet av april – början av maj. Bilden visar nyligen kläckta larver som exponerar sig för att höja kroppstemperaturen och därmed få snabbare tillväxt. Foto: Stig Larsson
Larverna lever i grupp (50 – 150 individer). De äter under natten och sitter på dagen inaktiva. Bilden visar ca 1 månad gamla larver (2.a larvstadiet). Foto: Stig Larsson
Larverna genomgår fem larvstadier. De mikroskopiska håren (setae) sitter på ryggen och utvecklas från och med tredje larvstadiet (mitten – slutet av juni). Här ses fullvuxna larver (5.e larvstadiet). Foto: Stig Larsson
I slutet av juli lämnar larverna träden och uppträder då i långa processioner på jakt efter en lämplig plats i marken för att spinna kokong. Larverna ligger kvar i marken som puppor tills nästkommande sommar. Bilden visar en procession som passerar en grupp larver i färd med att gräva ner sig. Foto: Stig Larsson

 

Larverna lämnar träden i långa rader (processioner) för att spinna kokong i marken i slutet av juli – början av augusti. Kokongen övervintrar och ligger kvar i marken under en stor del av nästa sommar innan kläckning sker i juli.

Honorna lever upp till några få dagar och har troligen en ganska begränsad spridningsförmåga medan hanarna kan sprida sig över längre sträckor.

Setae är ca 0,1 mm långa och sitter i grupper på larvens rygg. Setae saknas hos de unga larverna, och finns inte heller hos de vuxna fjärilarna. Från och med tredje larvstadiet ökar antalet successivt och finns i stor mängd hos den fullvuxna larven. Setae är försedda med hullingar som gör att de lättare fäster vid mottagaren. Setae anses ha utvecklats som försvar mot fiender, och avges aktivt till omgivningen när larven känner sig hotad. De sprids också passivt i miljön från hudar efter ömsning och transporteras i luftrummet ungefär som pollen. Extremt mycket setae finns i marken där larverna spunnit kokong.

Populationen på Gotland har uppenbarligen diskreta kohorter. Höga tätheter av larver uppträder under jämna år medan färre larvkolonier förekommer under udda år.


Setae ger upphov till allergiska besvär, olika kraftiga beroende på hur känslig man är. Foto: Jan-Olof Pettersson

Arten finns bara i Europa men utbredningen är inte känd i detalj. Arten massuppträdde i slutet av 1940-talet i östra Tyskland. Även där har arten en tvåårig utveckling med höga larvtätheter vartannat år. På Bornholm noterades arten för första gången på 1930-talet. Höga tätheter har observerats på spanska höglandet; där varierar utvecklingstiden med höjden över havet. Arten massuppträder också på en lokal i Litauen och det finns uppgifter om förekomster i Polen och Frankrike.

Populationen på Sudret är den i särklass största i Sverige. Arten är också etablerad på norra Öland (Böda). Det finns inga säkra uppgifter om hur länge populationerna funnits på Gotland och Öland.
Utbredningen på Gotland utanför Sudret är dåligt känd men inget tyder på att det finns populationer med höga tätheter. Populationen på Sudret är koncentrerad till den södra halvan, med ett kärnområde på några km2 som sträcker sig från Muskmyr och österut. De högsta tätheterna påträffas i luckiga tallbestånd på magra marker, ofta igenväxande alvarmark (se bild th, foto: Stig Larsson).

Det finns inga systematiskt insamlade populationsdata från Sudret. En utbredd uppfattning bland entomologer och lokalbefolkning är emellertid att tätheten aldrig tidigare varit så hög som under de senaste fem åren.

Det är oklart varför spinnaren på Sudret har massuppträtt under senare år. Det finns inget tydligt samband med pågående klimatförändring. Allmänt gäller att insektspopulationer i naturliga ekosystem varierar i täthet över tiden. Normalt finns det täthetsberoende faktorer (t ex fiender eller sjukdomar) vilka gör att populationer efter en tid med hög täthet kraschar till tidigare låga tätheter.

Det är troligt att detta kommer att hända också på Sudret. Vi vet att det finns en fiende som vi förväntar oss skall reagera så – en parasitfluga (Blondelia pinivorae) som är specialiserad på att angripa larver av tallprocessionsspinnaren. Hittills har flugan varit förvånansvärt trög med en ganska liten andel av värdlarverna parasiterade.

Att aktivt bekämpa på Sudret har diskuterats flitigt. Det biologiska bekämpningsmedlet Btk har testats i försöksskala och befunnits ha svag verkan. Det är för övrigt betydande praktiska svårigheter med att bekämpa i stor skala. Det finns vidare invändningar från naturvårdshåll på grund av möjliga negativa effekter på andra fjärilsarter. Den bästa lösningen vore självklart att naturligt reglerande processer tar hand om problemet. I nuläget verkar parasitflugan vara det stora hoppet, men dess framtida betydelse är tyvärr svår att förutsäga.

Läs mer:

Holm, G. & Larsson, S. 2006. Allergi mot tallprocessionsspinnarlarver – ökad täthet ger ökad risk. Läkartidningen 103:2217-2219

Larsson, S. 2006. Massuppträdande av tallprocessions-spinnaren Thaumetopoea pinivora på södra Gotland. [Mass occurrence of the pine processionary moth Thaumetopoea pinivora in Gotland, south Sweden.] - Entomologisk Tidskrift 127 (1-2): 1-7. (pdf)

Aimi, A., Larsson, S., Ronnås, C., Frazao, J. & Battisti, A. 2008. Growth and survival of larvae of Thaumetopoea pinivora inside and outside a local outbreak area. Agricultural and Forest Entomology 10:225-232

Granberg, M., Lidskog, R. & Larsson, S. 2008. Dealing with uncertainty: a case study of controlling insect populations in natural ecosystems. Local Environment 13:641-652

Fagrell, B., Jörneskog, G., Salomonsson, A-C., Larsson, S., Holm G. 2008. Skin reactions induced by experimental exposure to setae from larvae of the northern pine processionary moth (Thaumetopoea pinivora). Contact Dermatitis 59:290-295

Larsson, S., Aimi, A., Ronnas, C., Battisti, A. 2008. A local outbreak of the northern pine processionary moth Thaumetopoea pinivora on Gotland, south Sweden. IUFRO WP 7.03.10. Proceedings of the workshop on “Methodology of Forest Insect and Disease Survey in Central Europe, Gmunden, Austria”, pp. 219-224. (pdf)

Holm, G., Sjöberg, J., Ekstrand, C., Björkholm, M., Granath, F., Ekbom, A. & Larsson, S.  2009. Tallprocessionsspinnare – stort hälsoproblem på Gotland. Läkartidningen 106:1891-1894