Äggläggning
Äggläggning sker främst i rötter av färska barrträdsstubbar på hyggen men även stamdelar och grövre grenar kan utnyttjas som yngelmaterial. Stubbar på öppna hyggen ger de bästa förutsättningarna men äggläggning sker även i gallringsstubbar. Både tall- och granstubbar utnyttjas, dock med en viss preferens för tallstubbar.
Tallstubbe på nyavverkat hygge. Foto: Claes Hellqvist, SLU
De könsmogna skalbaggarna parar sig ofta och praktiskt taget under hela vegetationsperioden. Honorna börjar lägga ägg omedelbart efter svärmningen och fortsätter till augusti. Om yngelmaterialet ligger ytligt sker äggläggningen genom att honan gnager ett fint hål i barken av en rot. I hålet pressar hon sedan in ett ägg mellan den färska basten och splinten. Ägget ligger sedan kvar kvar skyddat i växtvävnaden tills larven kläcks.
Snytbaggeägg. Foto: Rune Axelsson
Senare tids forskning har visat att om rötterna ligger djupare ned i jorden väljer i stället snytbaggen att lägga sina ägg i jorden, en bit ifrån en lämplig rot. Det innebär att larverna själva måste söka sig fram till en rot att leva i. Rötternas tillgänglighet för larverna är beroende av hur djupt de ligger, av jordens genomtränglighet och markvattennivån. Jordart och markfuktighet är också avgörande för var snytbaggarna väljer att lägga sina ägg samt för äggöverlevnaden.
Snytbaggeägg. Foto: Rune Axelsson
Mängden ägg som varje hona lägger beror på djurens aktivitet och näringsstatus, vilka i sin tur är påverkade av väder och olika ståndortsfaktorer. Fortplantningsaktiviteten avtar mot slutet av säsongen och i stället bygger skalbaggarna upp reservförråd i kroppen.
Äggläggande snytbaggehona. Teckning: Rune Axelsson