Snytbaggens biologi
Snytbaggeproblemet är ett resultat av trakthyggesbruket, dvs kalavverkning med efterföljande plantering. Hyggesdoften lockar flygande snytbaggar till platsen, de färska stubbarna utgör yngelplatser och nysatta plantor tjänar som föda för snytbaggarna. En del av dessa baggar finns kvar på hygget även under andra sommaren medan larverna utvecklas i stubbarnas rötter.
Snytbaggens livscykel i Götaland och större delen av Svealand, där generationstiden normalt är två år. De gröna och gula fälten repre-senterar antalet fullbildade skalbaggar. Dessa behöver dock inte vara aktiva hela tiden, utan kan till en del ligga i vintervila under höst och tidig vår. Det gäller särskilt den nya generationen ung-skalbaggar, där många kan stanna kvar i puppkammaren efter kläckning och krypa fram först följande vår (original: Claes Hellqvist & Göran Nordlander). (stor bild).
Utvecklingstiden varierar med hyggets geografiska läge och stubbens exponering, från drygt ett år i södra Sverige (dvs. unga baggar kryper fram andra hösten efter avverkningen) till mer än tre år längst i norr. Man kan därför få skador på plantorna under flera år efter avverkningen. Ofta kan man dock urskilja några tydliga skadeperioder, där försommargnaget första året och höstgnaget året därpå ofta är värst. Vidare vet man bland annat att snytbaggen kan flyga långt (flera mil) men bara under en kort tid på försommaren. Snytbaggarna äter på många hyggesväxter men föredrar barrträdsplantor.
Nyplanterat hygge i södra Dalarna. Foto: Claes Hellqvist