Aktuellt

:: 2013-06-14

Resistens mot snytbaggegnag undersöks

SLU-forskare har just planterat 10 000 granplantor för att studera genetisk variation i resistens mot snytbagge
Läs mer>>>


:: 2013-05-13

Doktorsavhandling från KTH om mikroorganismer hos snytbaggen.

Läs mer>>>


:: 2013-04-23

Lena Sammeli-Johansson fick Guldkvisten för att ha satt Conniflex på marknaden

Läs mer>>>


:: 2013-04-18

Skum – ett nytt plantskydd

Ett nytt koncept för skydd av plantor mot snytbagge presenteras av forskare i Snytbaggeprogrammet
Läs mer>>>


:: 2013-04-18

Ny utvärdering av mekaniska skydd och insekticider

Resultat från 2011 års fältförsök med mekaniska plantskydd mot snytbaggeskador vid Asa försökspark. Resultat efter 2 år, hösten 2012
Läs mer>>>


:: 2013-03-25

Ny studie om återhämtningsförmågan hos tallplantor vid snytbaggegnag och torka

Läs mer>>>


:: 2013-03-21

Nytt projekt om skydd av plantor med metyljasmonat

Läs mer>>>


:: 2013-02-28

Nya videoklipp med snytbaggar finns nu på Youtube

Titta på Fraukes videoklipp>>>


:: 2013-01-30

Nytt EU-projekt om vaxskydd mot snytbagge

SLU en av många deltagare i flera länder
Läs tidningsartikel>>>
Projektbeskrivning>>>


ÄLDRE NYHETER

Andra plantskadegörare

Nyplanterade barrträdsplantor kan drabbas av flera olika skadegörare. Vid sidan av snytbagge orsakas de svåraste skadorna av två barkborrearter, svarta tallbastborren (Hylastes brunneus) och svarta granbastborren (Hylastes cunicularius).



Svart granbastborre. Bild från Iconographia coleoptorum poloniae

Båda arterna är mycket vanliga i barrskog över hela landet, den ena arten angriper främst tall och den andra gran. De två arterna har likartat utseende, är matt svarta, 4 mm långa, jämnbreda och långsträckta.

Granbastborre (Hylastes cunicularius) i modergång med ägg

Granbastborre (Hylastes cunicularius) i modergång med ägg. Foto: Rune Axelsson

Livscykeln för Hylastes-arterna har mycket gemensamt med snytbaggens. Svarta bastborrarna svärmar under maj-juni men svärmningen kan fortgå under hela sommaren. Båda arterna förökar sig på ungefär samma ställen som snytbaggen, i liggande stammar med markkontakt, i stubbar och döende rötter. De kan yngla i stubbrötter flera år efter avverkning. Arten är monogam och honan lägger äggen i en modergång som anläggs längs fiberriktningen under barken. Larverna äter i barken under sommaren och hösten och övervintrar. Nästa sommar sker förpuppningen och den nya generationen svarta bastborrar kläcks. I gynnsamma lägen kan larvutvecklingen hinnas med under en säsong, i norra Sverige kan utvecklingen ta tre år.

Snytbaggar (ovan jord) och svarta bastborrar (under jord) på en planta
Snytbaggar (ovan jord) och svarta bastborrar (under jord) på en planta. Foto: Rune Axelsson

Den nya generationen bastborrar näringsgnager på barrträdsbark, främst på rötter och nedersta delen av stammen på plantor. Skadorna kan vara svåra att upptäcka eftersom de ofta inte är synliga på ovanjordsdelen av plantan. Det första tecknet på gnag av Hylastes brukar vara att plantan får missfärgade barr. Därför förväxlas skadan ofta med torkskada, man bör därför dra upp plantan och granska rothals och rötter. Angreppet skiljer sig från snytbaggens fläckvisa gnag ovan jord genom att den avbarkar rötter och rothals. Gnaget är djupare än hos snytbaggen och gnaggången skär ofta in i splinten.

Bastborredödade tallplantor i norra Sverige

Bastborredödade tallplantor i norra Sverige. Lägg märke till att både huvudrot och de flesta sidorötterna är helt ringbarkade. Foto: Claes Hellqvist

Granplantor, angripna eller dödade av bastborreskador

Granplantor, angripna eller dödade av bastborreskador. Medelpad hösten 2010. Foto: Claes Hellqvist

Angreppen sker såväl på självsådda unga och äldre plantor som på barrots- och täckrotsplantor. De svåraste skadorna av Hylastes är rapporterade från granplanteringar i mellersta Norrland.

Larver av öronvivlar (flera arter av släktet Otiorhynchus) gnager också på plantornas rötter. Som fullbildade skalbaggar äter de av plantornas stam, även barr, och skadar särskilt genom gnag vid rothalsen. Ögonviveln (Strophosoma capitatum) gnager på barren hos tall- och granplantor. De äter inte upp barren helt utan gnager dem från sidan, efterhand torkar barren och faller av. Lokalt kan kraftiga angrepp av ögonvivlar förekomma, framför allt på färska hyggen i södra Sverige.

Ögonvivel (överst) och öronvivel (underst)). Bilder från Makarov: Atlas of beetles of Russia

ögonvivelskadad planta

Ögonvivelskadad Conniflexplanta. Foto: Claes Hellqvist

Ögonvivel. Foto: Claes Hellqvist, SLU
Ögonvivel på granplanta. Foto: Claes Hellqvist